Qui Habitat, nionde predikan över vers 9 (8)

Ty du, Herre, är mitt hopp, du har gjort den Högste till din tillflykt

Bröder, jag tror att min utläggning av denna vers skulle ha varit tillräcklig, om profeten hade sagt: Ty jag hoppas på dig, vilket han gör i några andra psalmer.Men formuleringen: Du, Herre, är mitt hopp har en vidare och mer upphöjd betydelse, nämligen att man inte bara hoppas på honom, utan att han är ens hopp.

Formuleringen ”mitt hopp” ger tydligare uttryck för vad vi hoppas på, än på vem vi hoppas. Det finns måhända en del människor som av Herren vill ha allehanda materiella och andliga ting. Men den fullkomliga kärleken (jfr 1 Joh 4:18) törstar bara efter det högsta goda. Med sin längtans fulla kraft ropar den: Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig, frågar jag inte efter något på jorden. Gud är mitt hjärtas klippa och min del för evigt (Ps 73:25).

Det avsnitt ur profeten Jeremias bok som vi läste tidigare i dag belyser med några få ord dessa två former av längtan: Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom (Klagov 3:25). Lägg märke till med vilken vishet personerna skiftar. Han talar i pluralis om dem som hoppas på Gud, ty detta verkar vara gemensamt för många. Men han talar i singularis om den som söker Gud. Vilken enastående renhet, enastående nåd och enastående fullkomlighet att inte hoppas på någonting annat än Gud och att endast söka honom. Om Gud är god mot de förstnämnda, hur mycket godare är han inte mot den sistnämnde?