Qui Habitat, tionde predikan över vers 10 (3)

Inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda


Jag vill emellertid inte säga att du skall hata din kropp (jfr Ef 5:29). Älska den som en gåva som du har fått till hjälp (jfr 1 Mos 2:18) och som är ämnad att dela den eviga saligheten tillsammans med dig. Må själen älska kroppen utan att tro att den själv skall förvandlas till kropp, och utan att Herren skall behöva säga: Min ande skall inte bli kvar i människorna för alltid, eftersom de dock är kött (1 Mos 6:3). Själen må älska sin kropp, men akta på att leva sitt eget liv. Adam må älska sin Eva, men han må inte älska henne så att han lyssnar mer på hennes röst än Guds (jfr 1 Mos 3:17). För övrigt är det till gagn för kroppen, om du älskar den på ett sådant sätt att du nu besparar den att tillrättavisas och agas av Fadern och inte samlar en skatt åt den i form av den eviga fördömelsens vrede (jfr Rom 2:5).
Huggormsyngel, säger Johannes Döparen, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen (Matt 3:7). Det är som om han ännu uttryckligare sade: Gör bot, så att Herren inte vredgas på er (Ps 2:12 Vulg). Stå ut med käppen som rättar er (Ords 29:15)29 så att ni inte behöver erfara hammaren som krossar er (Jer 23:29).
Hur kan oandliga människor säga till oss: ”Ert liv är omänskligt. Ni skonar inte er kropp”? Det stämmer. Vi skonar inte fröna. Men hur skulle vi kunna ta hand om dem på ett bättre sätt? Är det inte bättre att de förnyar och förökar sig i åkern, i stället för att ruttna bort i någon lada?
Boskapen ligger på gödselhögen (Joel 1:17 Vulg). Är det så ni tar hand om er kropp? Om vi är omänskliga för att vi inte skonar den, är ni mycket mer omänskliga som skonar den. Nu vilar vår kropp redan i hoppet (jfr Ps 16:9), medan ni måste se hur er måste utstå smälek i detta livet och det elände som väntar den i framtiden.
Inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda. Här handlar det om två klädedräkter, ett slags dubbel odödlighet. Ja, vad beror döden på, om inte på att själen skiljs från kroppen? Därför säger man att en död kropp är själlös. Och vad är orsak till denna skilsmässa, om inte aktuella plågor, häftig smärta, kroppens nedbrytning och syndastraff? Med rätta fruktar och avskyr vår kropp den plåga som får den att lida av en bitter skilsmässa från själen, när föreningen med den är så ljuvlig och aktningsvärd. Men innan den kallas hem måste den gå igenom denna skilsmässa, antingen den vill eller inte. Kroppen måste stå ut med den tills den blir fullkomligt fri. Sedan kommer faran inte att nalkas din hydda.