Qui Habitat, tionde predikan över vers 10 (4)

Inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda

Som vi redan har påpekat bör man alltid komma ihåg att själens sanna liv är Gud. Även mellan dem skapar det onda en skilsmässa. Men detta är själens onda och ingenting annat än synden. Man kan alltid skämta och finna behag i sysslolöshet, men det hindrar inte dessa tvillingormar att komma nära för att beröva oss våra två liv, kroppens och hjärtats. Varför sover vi inte lugnt? Därför att vårdslöshet inför en allvarlig fara inte är tecken på trygghet utan förtvivlan.

Vi måste verkligen önska att bli fria från dessa två onda ting och för närvarande akta oss mer för synden än för syndastraff och att undvika det onda mer än plåga. Detta må vi göra med största uppmärksamhet, ty det är mycket farligare och olyckligare för själen att skiljas från Gud än från kroppen.
När all synd har avlägsnats (jfr 2 Thess 2:7), och dess orsak inte längre finns, försvinner även dess följd. När på så sätt det onda inte har någon tillträde till dig, finns det inte någon möjlighet för plågan att nalkas din hydda. Oavsett vad straffet består av, kommer det att vara lika avlägset från den yttre människan som skulden är från den inre. Ty det är inte sagt: ”Inget ont skall vara i dig och ingen plåga i din hydda”, utan inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas.