Qui Habitat, elfte predikan över vers 11 (10)

Ty han givit sina änglar befallning att bevara dig på alla dina vägar

Det är tydligt att även änglarnas vägar leder i samma riktning. När änglarna stiger upp för att betrakta Gud, söker de sanningen. När de önskar den mättas de av den, och när de mättas av den vill de ha mer av den. När de sedan stiger ner visar de oss barmhärtighet genom att bevara oss på våra vägar. Ty de är andar som har ett uppdrag och är utsända för att tjäna oss (Heb 1:14). De är våra tjänare och inte våra herrar. Däri liknar de den ende Sonen som inte kom för att bli tjänad, utan för att tjäna (Matt 20:28) och som levde bland sina lärjungar som en tjänare (Luk 22:27).
Änglarnas vägar leder dem till kärlekens salighet och lydnad. För oss innebär de att vi dels får Guds nåd och dels bevaras på våra vägar. Ty han givit sina änglar befallning att bevara dig på alla dina vägar i all nöd och längtan. I annat fall skulle du riskera att springa på dödens vägar (jfr Jer 21:8), d.v.s. att utifrån trångmål hemfalla åt envishet eller utifrån lystnad åt förmätenhet. Då skulle det inte längre handla om människans vägar utan om demonernas.
Blir inte människor lätt envisa, när de låtsas tro eller tror att de verkligen behöver något? Oavsett vad du predikar, så kan jag vad jag kan och något mer kan jag inte. I mitt ställe skulle du tänka på ett ”annat sätt” säger en poet.
Hemfaller man inte åt förmätenhet genom att låta sig drivas av alltför våldsam åtrå?