Qui Habitat, elfte predikan över vers 11 (4)

Ty han givit sina änglar befallning att bevara dig på alla dina vägar

Låt oss nu betrakta demonernas vägar, så att vi kan akta oss för dem och undfly dem. Deras vägar är förmätenhet och envishet. Vill ni veta hur jag vet detta? Betrakta deras herre! Hans tjänare liknar honom. Betrakta sedan hur hans vägar började. Störtade han inte påtagligt i oerhörd förmätenhet, när han sade: Jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill göra mig lik den Högste (Jes 14:13)? Vilken djärvhet! Vilken avskyvärd förmätenhet! Är det inte där de ligger, ogärningsmännen, slagna till marken, ohjälpligt fallna (Ps 36:13)? Jo, förmätenhet hindrar dem från att hålla sig på benen, och envisheten förbjuder den som har fallit och en gång blivit nedslagen att resa sig (jfr Ps 41:9). På grund av förmätenhet avlägsnar sig Anden, och på grund av envishet kommer han inte tillbaka.

Demonernas förmätenhet är förvånande, och deras envishet är inte mindre förvånande. Deras högmod blir hela tiden större så att de inte har någon möjlighet att vända tillbaka (Ps 55:20). De har slagit in på envishetens väg genom att inte lämna förmätenhetens. Vilket ondskefullt och förnedrat hjärta har inte de människobarn som går i demonernas fotspår och vandrar på deras vägar! Dessa onda andars alla ansträngningar går ut på att förleda oss att slå in på deras vägar, leda oss på dem och få oss att tillryggalägga dem till det mål som är förberett för dem (Matt 25:41).
Fly därför förmätenhet, för att din fiende inte skall kunna glädja sig på din bekostnad (Syr 23:3). Ty han har sin största glädje i dessa två vägar. Av erfarenhet vet han hur mödosamt det är för dig att ta dig upp ur en sådan avgrund.