Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

03 april 2006

Qui Habitat, nionde predikan över vers 9 (2)

Ty du, Herre, är mitt hopp, du har gjort den Högste till din tillflykt

För Herrens skull (1 Pet 2:13). Ett ofta förekommande och alldagligt uttryck! Men om det inte uttalas lättvindigt har det ett stort djup. Människor tar det ofta i sin mun, och man kan konstatera att även de gör det, vars hjärta är långt borta från dessa ord. Alla ber att man skall bistå dem för Guds skull, alla vädjar om hjälp för Guds skull. Lättvindigt ber de om saker och ting för Guds skull, som Gud inte vill (Jfr 2 Kor 7:9). Det händer t.o.m. att man för Guds skull ber om sådant som man i själva verket inte önskar för Guds skull, utan snarare mot honom.
Detta uttryck är emellertid levande och verksamt (jfr Heb 4:12) under förutsättning att det inte uttalas ytligt, skenheligt, konventionellt eller för att övertala någon, utan att det kommer utifrån djup fromhet och ren avsikt. Ty världen förgår med sina begär (1 Joh 2:17), och när den faller kommer man att kunna se, att det som man har gjort för honom saknade ett verkligt nyttigt mål och en tillräckligt stabil grund. När livets mening bryter samman, måste inte allt det som grundar sig på den försvinna? Därför får den som odlar sin lägsta instinkter av dem också skörda förgängelse (Gal 6:8), eftersom allt kött är som gräs och dess härlighet som ängsblommor. När höet torkar, vissnar blommorna (Jes 40:6). Endast han, vars väsen är att vara, är även en evig orsak. Han är inte en ängsblomma, utan Guds Ord som förblir evinnerligen (Jes 40:8). Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå (Luk 21:33).

1 Comments:

Blogger ChrisWoznitza said...

Hi ich bin Chriswab aus Bottrop !! Viele Grüsse !!

1:23 em  

Skicka en kommentar

<< Home