Qui Habitat, nionde predikan, över vers 9 (5)

Ty du, Herre, är mitt hopp, du har gjort den Högste till din tillflykt

Bröder, allt vad jag har sagt syftar till att ni skall värdera nåden i det fromma svar som vi i dag skall begrunda: Ty du, Herre, är mitt hopp.
I allt jag har att göra, i allt jag har att undvika, i allt jag har att stå ut med, i allt jag längtar efter, är du, Herre, mitt hopp.
Detta är mitt enda skäl till att förtrösta på dina löften och den enda grunden för min förväntan. Andra må värdera sina förtjänster, berömma sig av att stå ut med dagens börda och hetta (Matt 20:12), och fasta två gånger i veckan (Luk 18:12). Kort sagt: De må berömma sig av att inte vara som andra ... Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud. Jag söker min tillflykt hos Herren (Ps 73:24).
Andra kan hoppas på andra ting, den ene på sin litterära förmåga, den andre på världsligt skarpsinne eller någon liknande fåfänglighet. För din skull har jag betraktat allt detta som en förlust. Jag har sett det som avfall (Fil 3:8), ty du, Herre, är mitt hopp.
Den som vill kan hoppas på osäker rikedom (1 Tim 6:17). Jag hoppas bara på dig,
även när det gäller livets nödtorft, och jag hoppas på det ord, för vars skull jag har lämnat allt: Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också (Matt 6:33). Åt dig överlämnar den olycklige sin sak, du är den faderlöses hjälpare (Ps 10:14). Om jag blivit lovad belöning, hoppas jag att få den av dig. Om krig uppstår mot mig (Jfr Ps 27:3), om världen rasar samman, och den Onde ryter,
om min kropp åtrår min ande (Gal 5:17), är det på dig som jag hoppas.