Qui Habitat, nionde predikan över vers 9 (4)

Ty du, Herre, är mitt hopp, du har gjort den Högste till din tillflykt

I vilket fall som helst är han den ende som har ett rent vin. Ingen må drista sig att tänka att han inte är berörd av profetens ord: Ditt vin är utspätt med vatten (Jes 1:22). Först och främst därför att ingen nu är ren från allehanda orenhet (jfr Ords 20:9). Ingen kan berömma sig av att ha ett fullständigt rent hjärta. För det andra därför att vi alla måste betala vår tribut till döden. För det tredje därför att man genom att ge sitt liv för Kristus ( Joh 13.37) får evigt liv för ett offer av kort varaktighet. Men vilken olycka för de människor som skäms för att vittna om honom (2 Tim 1:8)! För det fjärde därför att vi blott kan besvara en så stor och oförtjänt kärlek som erbjuds oss och som alltid förekommer oss med en mycket begränsad kärlek som inte står i proportion till hans.
Detta vin som är blandat med vatten väcker inte det minsta förakt hos honom som inte är blandad. Därför säger sig aposteln med stort förtroende: Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött (Kol 1:24).
Även om alla utvalda kommer att få det eviga livets sanna och unika denar (jfr Matt 20:1), är det en skillnad mellan solens, månens och stjärnornas ljus. Något liknande kommer det att bli vid de dödas uppståndelse (1Kor 15:41). Det finns förvisso bara ett hus, men det rymmer många boningar (Joh 14:2). Med hänsyn till evighet och långt tillräcklig överflödande nåd kommer den som har lite inte att sakna något, och den som har mycket kommer inte att ha något överflöd (2 Kor 8:15, 2 Mos 16:18). Men med hänsyn till storlek och olikhet av det som var och en har förtjänat, kommer man att belönas efter sin möda för att ingenting skall gå förlorat av det som blivit planterat i Kristus (1 Kor 3:8).