Qui Habitat, femtonde predikan över vers 14 (1)

Han har hoppats på mig, därför skall jag befria honom.Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila, säger Herren. Ta på er mitt ok, så skall ni finna vila för er själ Matt 11:28). Han inbjuder dem som är trötta att återhämta sig och dem som är tyngda av bördor att vila sig. Det betyder likväl inte att han nu avlägsnar denna börda och möda, snarare förvandlar han dem till en lätt börda och ett milt ok, under vilka man kan finna vila och återhämta sina krafter, även om det inte verkar självklart.
Synden är en tung börda, tyngre än en mängd bly (Sam 5:7). Under denna börda stönade den som sade: Mina missgärningar går mig över huvudet, de är en börda som är mig för tung (Ps 38:5). Vad är då Kristi börda, som är så lätt? Efter vad jag förstår består den av hans välgärningar. En mild börda för den som förstår och erfar den. Men om du inte lägger märke till den eller är uppmärksam på den, blir den tvärtom tung och farlig.
Människan är ett lastdjur under sin dödlighets tid. Om hon dessutom måste bära sina synder, är bördan tung. Men om hon blivit avlastad sina synder är bördan förvisso lättare. Men sunt förnuft säger, att den lindring som vi talat om inte innebär mindre börda. Gud lastar på oss, när han avlastar oss. Han lastar på oss välgärningar, när han avlastar oss våra synder.
Hör, vad en tyngd människan säger: Hur skall jag löna Herren alla hans välgärningar mot mig (Ps 116:12)? Hör, hur hon ropar: Lämna mig, Herre, jag är en syndare (Luk 5:8). Hör henne säga: Som vågor som dränker mig, så fruktar jag alltid Gud (Job 31:23 Vulg). Hon säger: Jag fruktar alltid, före och efter att jag har fått förlåtelse för mina synder.
Salig är den människa som alltid hyser fruktan (Ords jfr 28:14) och som inte låter sig oroas av minsta bekymmer eller känna sig tyngd av Guds välgärningar och sina egna synder.