Qui Habitat, fjortonde predikan över vers 13 (7)

Över huggorm och basilisk skall du gå fram, du skall trampa på lejon och drake

Vad skall man säga om basilisken? Den är ohyggligare än allt annat. Bara genom sin blick kan den förgifta människan och döda henne. Om jag inte misstar mig så handlar detta om fåfängan. Det är sagt: Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er (Matt 6:1). Tag er med andra ord tillvara för basiliskens ögon. Man säger att basilisken skadar den som den inte har sett. Om du först ser den, kan den inte göra dig något ont. Man säger t.o.m. att den dör. Bröder, så är det. Fåfängan dödar dem som inte ser den, d.v.s. de blinda och försumliga som exponerar och utsätter sig för den, och inte betraktar, genomskådar, ifrågasätter den, och inser hur ytlig, skröplig, tom och futtig den är. En sådan inställning innebär att basilisken dör. Under sådana omständigheter dödar inte fåfängan, utan dödas. Den faller samman och blir till stoft. Den förvandlas till ingenting (jfr Ps 73:22).
Därför tycker jag att det är överflödigt att försöka ta reda på, varför det är fåfängan som skall förknippas med den frestelse, om vilken det är sagt: Om du är Guds Son, så kasta dig ner (Matt 4:6) Vad är dess syfte om inte att dra till sig beröm och låta sig bli sedd av basilisken?