Qui Habitat, fjortonde predikan över vers 13 (1)

Över huggorm och basilisk skall du gå fram, du skall trampa på lejon och drake

Bröder, låt oss tacka vår skapare, välgörare och frälsare som belönar oss – eller som snarare är vårt hopp. Ja, han belönar oss och är vår belöning. Från och med nu väntar vi ingenting annat från honom än honom själv.
Den första gåva vi får av honom är vi själva, ty han har gjort oss, och inte vi själva (Ps 100:3). Tycker du att det är lite som han har gjort för dig? Tänk på det som han har gjort för dig. Din kropp är en märklig skapelse och din själ är ännu märkligare. Den är en avbild av skaparen (jfr 1 Mos 1:26), ty den är begåvad med förnuft och kan att ta emot den eviga saligheten. Tillsammans utgör kropp och själ den mest beundransvärda av alla skapade varelser, ty människans enhet beror på skaparens obegripliga konst och outgrundliga vishet (jfr Rom 11:33). Hans gåva är stor, ty människan är stor.
Men hur gratis är denna gåva enligt din uppfattning? Den är helt gratis. Hur skulle någon som ingenting var ha kunnat förtjäna fördelar i förväg? Och kan man i efterhand tänka sig att återgälda sin skapares nåd? Jag säger till Herren: Du är min Gud, ty du har inget behov av det som jag äger (Ps 16:2). Nej, Gud har inte behov av att vi tackar honom, ty han har allt han behöver. Men man kan hoppas att människan andäktigt tackar honom, som hon är skyldig så mycket.
Och varför inte tacka honom? Vem skulle inte bli våldsamt upprörd över dig, om du ertappades med att ha glömt eller vara otacksam mot någon som givit dig tillbaka din syn, hörsel, näsa eller dina händer och fötter genom att bota något handikapp eller hade väckt till liv din tankeförmåga, om den bedövats i någon olycka? Herren din Gud som har givit dig alla dessa organ har gjort dem av ingenting. Och han har inte bara gjort dem, han har organiserat dem, format dem och ämnat vart och ett av dem för en bestämd uppgift. Kan han inte med all rätt förvänta sig stort tack?