Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

28 maj 2006

Qui Habitat, fjortonde predikan över vers 13 (10)

Över huggorm och basilisk skall du gå fram, du skall trampa på lejon och drake

Det återstår en fråga att besvara: finns det fyra dygder som man kan mobilisera emot dessa faror? När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta (Amos 3:8)? Om det finns en sådan människa, måste hon vara modig.
När lejonet blivit besviket, gömmer sig draken i sanden för att dra till sig själen för att på ett eller annat sätt inge den åtrå efter jordiska ting. Vem kan enligt din uppfattning undkomma dess bakhåll? Förvisso endast en klok människa.
Men även om du är på din vakt mot dessa fallgropar, kan du börja känna leda vid ditt liv, och då är huggormen omedelbart framme. Ty den tycker sig ha funnit ett lägligt tillfälle att ingripa. Vem undviker att bli upprörd, när ormen ansätter? En måttfull och anspråkslös människa som kan hantera överflöd lika väl som fattigdom (Fil 4:12).
Jag föreställer mig att det ondskefulla ögat vill utnyttja situationen och insmickrande tjusa dig. Vem förmår att vända bort sitt ansikte? Förvisso en rättfärdig människa, som inte bara vägrar att ta emot den ära som tillhör Gud, utan även vägrar att ta emot denna ära, om den skulle erbjudas av någon annan. Detta förutsätter att den rättfärdige med rättfärdighet gör det som är rätt, men utan att visa upp sin rättfärdighet inför människorna (Matt 6:1) eller att sträcka på nacken, hur rättmätigt det än vore. Denna dygd består framför allt av ödmjukhet. Den renar avsikten och får alla meriter med en sanning och verkan som den inte ens drömmer om att tillräkna sig.