Qui Habitat, femtonde predikan över vers 14 (2)

Han har hoppats på mig, därför skall jag befria honom. Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn

Ja, om Gud i sin välvilja mot oss är så beständig och generös är det för att vi skall tacka och älska. Ty han har givit sin änglar befallning att bevara dig på alla dina vägar (Ps 91:11). Vad kunde han mer göra, än vad han har gjort (Jes 5:4)?
Jag vet vad du tänker, du fria och ädla skapade varelse. Du är tacksam mot Guds änglar, men din längtan står till änglarnas Herre. Du ber och bönfaller honom om att inte nöja sig med att sända dig budbärare, utan att han som talade till dig själv skall vara tillstädes. Och du vill inte få hans kyss av en mellanhand, utan direkt från hans mun (HögaV 1:1). Du har fått lära dig av honom att du kan trampa på huggorm och basilisk, liksom på lejon och drake (Ps 91:13) och du är inte okunnig om Mikaels och hans änglars seger över draken (Upp 12:7). Men det är inte till Mikael, utan till Herren som din längtan ropar: Befria mig och låt mig få en plats bredvid dig. Vem som helst kan slå mig med sin hand (Job 17:3 Vulg).
Detta är detsamma som att söka en tillflyktsort, som inte bara är placerad högre än andra, utan högre än de högsta, så att man kan säga: Ty du, Herre, är mitt hopp, och med all rätt få lyssna till svaret: Du har gjort den Högste till din tillflykt (Ps 91:9).