Qui Habitat, tolfte predikan över vers 12 (8)

De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten

Hur små vi än är och hur lång, och inte bara lång, utan farlig den väg är som vi ännu måste gå (jfr 1 Kung 19:7), vad har vi att frukta med en sådan skyddsvakt? Änglarna kan varken besegras eller förledas, och än mindre kan de vara förledande som bevarar oss på alla våra vägar. De är trofasta, kloka och mäktiga. Varför skulle vi vara rädda? Låt oss bara följa dem och hålla fast vid dem, så förblir vi under den himmelske Gudens beskydd. Se hur nödvändigt detta skydd och beskärm är för dig på alla dina vägar.
De skall bära dig på händerna, står det i psalmen, så att du inte stöter din fot mot någon sten (Ps 91:12). Bryr du dig inte så mycket om att det ligger en stötesten på vägen? Lyssna då noga till fortsättningen: Över huggorm och basilisk skall du gå fram, du skall trampa på lejon och drake (Ps 91:13). Hur nödvändigt är det inte att någon visar vägen för ett barn som måste vandra under sådana villkor och till och med bär det! De skall bära dig på händerna. Ja, de skall beskydda dig på alla dina vägar, och de leder aldrig ett barn till ett ställe där det inte kan gå. För övrigt tillåter de inte att du frestas över förmåga (jfr 1 Kor 10:13), utan de tar dig på sina händer för att du skall komma förbi hinder på vägen. Så lätt man kommer förbi, när man blir buren på deras händer! Eller för att citera ett folkligt ordspråk: Så behagligt det är att simma, när någon håller en under hakan!