Qui Habitat, tolfte predikan över vers 12 (10)

De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten

På två händer bär änglarna enligt min uppfattning de människor som prövas så att de senare går igenom de faror som de fruktar mest utan att ens lägga märke till det. Efteråt blir de mycket förvånade, när de ser hur lätt det var att övervinna sådant som tidigare föreföll dem vara svårt.
Vill ni veta hur jag uppfattar dessa händer? Det handlar om två ting, nämligen å ena sidan kortvarig vedermöda och å andra sidan evig lön, två ting som uppenbaras för vårt hjärta eller som snarare tränger in i och trycks in i hjärtat, så att jag i djupet av min själ känner att mina kortvariga lidanden väger oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig (2 Kor 4:17).
Vem kan betvivla att denna goda övertygelse kommer från de goda änglarna, då det däremot är säkert att de dåliga tankarna sänds av de onda änglarna (jfr Ps 78:49)? Bröder, ha ett nära förhållande till änglarna, var närvarande för dem genom att troget tänka på dem i innerlig bön, ty de finns alltid nära er för att skydda och trösta er.