Qui Habitat, tolfte predikan över vers 12 (1)

De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten

Ni kommer säkert ihåg att vi i gårdagens predikan sade att demonernas vägar är förmätenhet och envishet, och vi stack inte under stol med varför vi sade så. Om ni tycker att det är nödvändigt, kan vi emellertid gå en annan väg för att upptäcka dessa vägar. Ty om demonerna använder alla medel för att dölja dem för oss, upptäcker den Helige Ande dem för oss på många sätt. Och på många sätt anger han i den heliga Skrift de ondas vägar (jfr Ords 4:14).
Om dem läser vi att de gudlösa går runt (Ps 12:9), och om deras herre att han går omkring och söker efter någon att sluka (1 Pet 5:8). När han uppehåller sig bland Guds barn, och Gud frågar honom varifrån han kommer, är han tvingad att inför Guds majestät bekänna: Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den (Job 1:7). Vi säger således att hans vägar bildar en ring och en omringning. Omringningen använder han mot oss och ringen för egen del. Ständigt upphöjer han sig och ständigt blir han nedtryckt. Hans högmod stiger ständigt upp (Ps 74: 23 Vulg) och ständigt blir han ödmjukad. Är inte detta en cirkel? Den som går i cirkel går visserligen framåt, men utan att komma någon vart. Ve den människa som bara går runt och som aldrig går utanför sin egen vilja. Om du anstränger dig och drar henne ur den, verkar det som om hon följer dig ett tag, men det är ren list. Hon fortsätter att gå runt för att hitta sitt utgångsläge, varifrån hon aldrig avlägsnar sig långt. Hon har mycket att stå i och flyr överallt, men hon är hela tiden fastklamrad vid sig egen vilja.