Qui Habitat, tolfte predikan över vers 12 (3)

De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten

Vilken undervisning, förmaning och tröst dessa Skriftens ord ger oss! Vilken annan psalm kan så storslaget trösta de räddhågade, förmana de försumliga och undervisa de okunniga? Därför har Gud i sin försyn givit dessa psalmverser åt sina trogna för att de skall vara på deras läppar särskilt under fastetiden. Djävulens missbruk av psalmen liksom den dåliga tjänaren (jfr Matt 18:32) som mot sin vilja borde tjäna Guds barn ger oss tillfälle därtill. Finns det något som är svårare för honom och lyckligare för oss än att se det onda som han ville tillfoga oss vändas till något som är gott för oss (jfr Rom 8:28)?
Ty han givit sina änglar befallning att bevara dig på alla dina vägar (Ps 91:11). De må tacka Herren för hans nåd och för hans under med människor (Ps 107:8). Ja, må de säga bland folken: Herren har gjort stora ting med dem (Ps 126:3). Herre, vad är en människa, att du vill veta av henne (Ps 144:3)? Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne (Job 7:17)? Ja, du tar henne till ditt hjärta, du bekymrar dig för henne, du vårdar dig om henne (jfr Luk 10:35). Du sänder din ende Son till henne (jfr 1 Joh 4:9) och din Ande in i henne (jfr Ps 104:30). Du lovar henne att hon skall få se ditt ansikte (jfr Ps 140:14). Och för att det i himlen inte skall fattas någonting av din omsorg om oss, sänder du ut änglarna, dessa saliga andar, med ett uppdrag (Heb 1:14). Du utser dem till vårt skydd, och du befaller dem att fostra oss. I dina ögon är det för lite med dessa andar som dina budbärare, du gör även de små barnen till dina budbärare, ty deras änglar i himlen ser alltid Faderns ansikte (Matt 18:10). Du sänder dessa saliga andar som dina budbärare till oss och som våra budbärare till dig.