Qui Habitat, femtonde predikan över vers 14 (4)

Han har hoppats på mig, därför skall jag befria honom. Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn

Bröder, låt oss häri se ett trefaldigt skydd och låt oss bete oss på ett sätt som motsvarar (jfr 2 Kor 6:4) var och en av dem som ger det. Låt oss eftersträva det som är gott inför människor, änglar och Gud.
Låt oss bemöda oss om att behaga alla i allt och särskilt honom som är den störste ovan allting (jfr Rom 9:5). Låt oss i änglarnas närvaro sjunga hans lov (jfr Ps 138:1) för att skriftens ord skall gå i uppfyllelse i dem: De som fruktar dig skall se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord (Ps 119:74).
Låt oss lyda våra överordnade som vakar över våra själar och för vilka de en gång skall avlägga räkenskap. Må de få göra det med glädje (Heb 13:17). Jag tackar i sanning Gud, som är den som ger oss alla gåvor. Jag har inte många förebråelser att rikta till er, eftersom jag inte är särskilt oroad på denna punkt. Var har jag min glädje och min ära (1Thess 2:20), om inte i er omedelbara lydnad och ert oklanderliga monastiska liv?
Gud give att jag kunde vara säker på att inte ens änglarna kan finna något att kritisera hos er eller att någon gömmer ett byte från Jeriko (jfr Jos 6:18), d.v.s. att ingen knotar, förtalar i det fördolda, hycklar, smickrar eller hyser skamliga tankar i sitt inre, vilka ofta tyvärr även stör kroppen!
Detta skulle göra min glädje större, om än ej fullkomlig. Ty vi är inte så stora att vi fullständigt kan strunta i andra människors omdömen. Och det är än mindre möjligt att inte finna något som kan ge anledning till självförebråelser (jfr 1 Kor 4:3). Om t.o.m. de stora fruktar domaren som ser hjärtats hemligheter, hur mycket större anledning har inte vi att bäva vid tanken på denna dom! Jag önskar att jag kunde vara säker på att det inte finns någonting hos någon av oss som stöter den enda blick som till fullo känner det som är i människan (Joh 2:25) och som t.o.m. ser det som människan inte ser i sig själv!
Bröder, vi bör framför allt tänka på denna dom. Låt oss alltid med fruktan och bävan ha den i åtanke, eftersom vi inte kan förstå det outgrundliga djupet i Guds domar (Rom 11:33) och oåterkalleliga beslut. Vårt hopp berättigat, om det är förenat med en sådan fruktan, och med en sådan fruktan bär vårt hopp frukt.