Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

04 juni 2006

Qui Habitat, femtonde predikan över vers 14 (6)

Han har hoppats på mig, därför skall jag befria honom. Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn

Han har hoppats på mig, därför skall jag befria honom. När han en gång blivit befriad och för att han inte åter skall angripas och på nytt behöva befrias, skall jag beskydda honom och bevara honom, under förutsättning att bekänner och ärar mitt namn och inte själv tar åt sig äran för sin befrielse (jfr Ps 115:1).
Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn. Vår närvaro inför hans ansikte kommer att innebära att vi förhärligas, och vår kunskap om hans namn innebär att vi nu får erfara hans beskydd. Hoppet grundar sig på hans namn, och vi hoppas på att få se hans ansikte. Vem hoppas på det han redan ser (Rom 8:24)? Tron bygger på det som man hör (Rom 10:17), och enligt aposteln är tron grunden för det vi hoppas på (Heb 11:1).
Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn. Det är inte samma sak att känna hans namn och att missbruka det (2 Mos 20:7), genom att säga ”Herre, Herre”, utan att göra det som man säger (Luk 6:46). Den som inte tillber Gud som Fader och fruktar honom som Herre (Mal 1:6) känner inte hans namn. Den som har sin håg sig till flärd och bedrägliga galenskaper känner inte hans namn: Salig den man som sätter sin förtröstan till Herren och inte vänder sig till de stolta, till dem som viker av i lögn (Ps 40:5).
Petrus kände hans namn, ty han sade: Ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss (Apg 4:12). Vi känner detta heliga namn som har nedkallats över oss (jfr Jer 14:9), och det återstår för oss att önska att det alltid skall helgas i oss och att bedja enligt Herrens undervisning: Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn (Matt 6:9).
Lyssna till fortsättningen av psalmen: Han har ropat till mig, och jag skall höra honom (Ps 91:15). Bönens rop är frukten av att känna Guds namn, och dess resultat är Herrens bönhörelse. Hur skulle man kunna bli bönhörd utan att åkalla, och hur skulle man kunna åkalla, utan att känna Guds namn (Rom 10:14)? Lovad vare han som har uppenbarat Faderns namn för människorna (Joh 17:6), och som har gjort att vi blir frälsta, om vi åkallar hans namn. Det är vad skriften säger: Var och en som åkallar Herrens namn, han skall bli frälst (Joel 2:32).