Qui Habitat, sextonde predikan över vers 15 (1)

Han har ropat till mig, och jag skall höra honom. Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och förhärliga honom

Han har ropat till mig, och jag skall höra honom. Bröder, dessa ord är verkligen ett fridsförbund (jfr Syr 45:24), ett godhetens förbundsavtal samt ett barmhärtighetens och medlidandets fördrag. Han har hoppats på mig, därför skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn (Ps 91:14); han har åkallat mig, och jag skall bönhöra honom. Gud säger inte: ”Han har visat sig vara värdig, rättvis och ärlig, en människa med oskyldiga händer och rent hjärta (jfr Ps 24:4), därför skall jag befria, beskydda och bönhöra honom.” Vem skulle inte förlora all tillit, om han utryckte sig så? Vem kan berömma sig av att ha ett rent hjärta (jfr Ords 20:4). Nej, hos dig finns förlåtelse, på grund av din lag hoppas jag, Herre (Ps 130:4) Vulg). En i sanning mild lag som gör bönens rop till den enda förtjänst som människan behöver för att bli bönhörd.
Han har ropat till mig, säger han, och jag skall höra honom. Med all rätt hör han inte den som inte ropar till honom, eller som inte ber om någonting eller som ber ljumt och slappt. Det är sant att en våldsam längtan är som ett högt skrik i Guds öron, och att en vek begäran är som ett svagt mummel. Hur skulle ett sådant kunna tränga igenom skyarna (jfr Syr 35:21)? Hur skulle man kunna höra det från himlen? För att människan skall veta att hon skall ropa, har hon vid de första orden i sin bön fått veta, att Fadern som hon vänder sig till är i himlen (jfr Matt 6:9). Så kommer hon ihåg att det är dit hon måste rikta sin bön med andlig glöd. Gud själv är ande (Joh 4:24) och det är i Anden man skall ropa, om man vill att ropet skall nå Gud (jfr Ps 102: 2). Även om Gud till skillnad från människan inte ser till ansiktet, utan hjärtat (1 Sam 16:7), hör hans öron snarare hjärtats röst än kroppens. Därför ropar man med rätta: mitt hjärtas Gud (jfr Ps 73:26). Av samma skäl blev Mose som till det yttre teg i sitt inre bönhörd av Herren som sade till honom: Varför ropar du till mig (2 Mos 14:15)?