Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

06 juni 2006

Qui Habitat, sextonde predikan över vers 15 (2)

Han har ropat till mig, och jag skall höra honom. Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och förhärliga honom

Han har ropat till mig, och jag skall höra honom. Inte utan skäl, ty en stor nöd framtvingar ett högt rop. Och ber inte den som ropar om tröst, befrielse och förhärligande? Men hur blir man bönhörd om man ropande ber om någonting annat?
Jag skall höra honom, säger Gud. Herre, vad innebär denna bönhörelse? Jag är med honom i nöden; jag befriar och förhärliga honom.
Vi måste enligt min mening se denna trefaldiga bönhörelse i förbindelse med de tre heliga påskdagar som vi snart skall fira. För vår skull har han själv känt av nöd och lidande (Ps 116:3), när han i stället för att vinna den glädje som väntade honom uthärdade korset utan att bry sig om skammen (Heb 12:2). Men som han förutsade före sin död (Luk 22:37) skulle hans lidanden få ett slut. Det var också vad han sade när han dog: Det är fullbordat (Joh 19:30). Sedan gick han in i sabbatsvilan. Men uppståndelsens härlighet lät inte vänta på sig. I gryningen den tredje dagen stod rättfärdighetens sol upp (Mal 4:2) och lämnade graven för vår skull. I härlighet framstod resultatet av hans nöd tillsammans med sanningen i hans förlossning.
Dessa tre dagars händelser gäller även oss. Jag är med honom i nöden, säger han. När förverkligar han detta? Uppenbarligen den dag vi befinner oss i nöd och möter vårt kors genom att uppfylla det ord, som han själv uttalade: I världen får ni lida (Joh 16:33) och enligt apostelns ord: Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas (2 Tim 3:12).
En fullständig befrielse är inte möjlig, innan vi blir lagda i graven och ett tungt ok vilar på Adams barn från den dag då de utgår ur sin moders liv, intill den dag då de vända åter till allas moder (Syr 40:1). Den dagen skall jag befria dem, säger han, d.v.s. när världen inte längre kan göra någonting med kroppen och själen. Härligheten är förbehållen den yttersta dagen, uppståndelsens dag, då det som i tiden har blivit sått föraktat skall stå upp i härlighet (jfr 1 Kor 15:43).