Qui Habitat, sjuttonde predikan över vers 16 (3)

Jag skall mätta honom med långvariga dagar och låta honom se min frälsning

Svårigheter är nyttiga, ty de innebär prövning och leder till härlighet (Rom 5.3). Jag är med honom i nöden, säger Herren, jag skall rädda honom och förhärliga honom (Ps 91 :15). Låt oss tacka barmhärtighetens Fader som är med oss, när vi har det svårt och som tröstar oss i alla våra svårigheter (2 Kor 1:3).
Ja, jag sade att svårigheter är nödvändiga och att de förvandlas till härlighet. På samma sätt är det med sorgen som förvandlas till glädje (Joh 16:20), en glädje som varar länge och som ingen kan ta ifrån er (Joh 16:22), en otroligt annorlunda och fullkomlig glädje. Nöden är nödvändig, ty den föder segerkransen. Bröder, låt oss inte förakta nöden. Den är som ett litet frö, men dess frukt är stor (jfr Matt 13:32). Ett frö som måhända saknar smak eller är beskt, kanske ett senapskorn (Matt 13.31). Men låt oss inte stanna upp inför det yttre, utan vid det som inte syns: Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt (2 Kor 4.18).
Låt oss i förväg smaka på härligheten och låt oss förhärliga oss i hoppet om att få del av Guds härlighet (Rom 5:2). Mer än så, och låt oss säga det tydligt och klart: Låt oss förhärliga oss i lidandet, ty det är där vi finner hoppet om härligheten (Rom 5:3). Se efter om det inte är just detta som aposteln vill lära ut, när han säger: Lidandet skapar uthållighet ...(Rom 5.3). Man måste emellertid noga lägga märke till att aposteln efter att inledningsvis ha talat om att förhärliga sig i hoppet, inte säger någonting annat, utan förtydligar vad han just sagt, när han fortsätter: Mer än så, vi förhärligar oss i våra lidanden (Rom 5:3). Det är således inte till en annan härlighet han inbjuder oss, utan han preciserar var vi måste söka hoppet om härligheten.
Hoppet om härligheten finns i lidandet. Ja mer än så, det är i lidandet som själva härligheten finns, liksom fröet innehåller hoppet om frukt, och frukten således redan är i fröet.
På detta sätt är Guds rike redan inom oss (Luk 17:21), en stor skatt i lerkärl, nedgrävd i en värdelös åker (Matt 13:44). Den finns där, även om den är dold. Salig är den människa som finner skatten. Och vem är denna människa? Det är hon som tänker mer på skörden än på sådden. Det är trons blick som finner denna skatt. Trons öga som inte dömer efter det yttre, utan som ser det som inte framgår klart och tydligt, och som ser till det som man inte kan se (1 Sam 16:7).
Han hade i sanning funnit denna skatt som inbjöd andra människor att söka efter den, och som sade till dem: Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig (2 Kor 4:17). Han säger inte att de ”belönas”, utan att de bereder den eviga härligheten i oss. Bröder, härligheten är redan närvarande på ett osynligt sätt och är fördold för oss i lidandet. I det övergående lidandet är evigheten närvarande på ett osynligt sätt. I det lätt vägande lidandet är den härlighet närvarande som överstiger allt.
Låt oss därför skynda oss att köpa denna åker för att därigenom förvärva den skatt som är gömd i den (Matt 13.44). Låt oss betrakta det som en största glädje (Jak 1.2) att utsättas för lidande av alla slag. Låt oss av hela vårt hjärta säga och upprepa följande visdomsord: Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus (Pred 7:3).