Qui Habitat, sjuttonde predikan över vers 16 (5)

Jag skall mätta honom med långvariga dagar och låta honom se min frälsning

Hör, med vilken härlighet han skall förhärliga dig: Jag skall mätta honom med långvariga dagar (Ps 91:16), säger han. Lägg märke till att när han använder ordet dagar i pluralis är det inte för att ge uttryck för obeständighet, utan myckenhet. Om du tolkar det som att det betyder tidens flykt, är det bättre med en dag i Herrens gårdar än tusen någon annanstans (jfr Ps 84.11).
Vi läser att heliga och fullkomliga människor lämnat denna värld mätta av dagar som våra. Men enligt min uppfattning betyder detta ingenting annat, än att de var uppfyllda av dygder och nåd. Det är sant att de förvandlades till denna fullhet dag för dag (jfr 2 Kor 4:16), och att de gick från klarhet till klarhet (jfr Ps 84:3), inte av egen ande, utan av Herrens (2 Kor 3:18).
Om dag således betyder nåd och - såsom vi påmint om ovan - människans dag är likvärdig med den klarhet som utgår från henne själv och den falska glans med vilken vi vill bli ärade av varandra (jfr Joh 5:44), hur mycket sannare är inte den fullhet av verklig nåd som fyller den sanna dagen och den sanna middagstimmen?
Och om vi uppfattar mängden dagar som en mångfald av nådegåvor (jfr 1 Kor 12:4), måste man inte tolka de många dagarna som härligheten i dess mångfald? Hör till sist ännu tydligare, varför det stora antalet dagar inte innebär obeständighet: Och månens ljus skall bli som solens ljus och solens ljus skall bli sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, säger profeten (Jes 30:26). Om jag inte tar fel, handlar det om dagar, om vilka konungen som var uppfylld av tro talade när han önskade sjunga psalmer i Herrens hus (Ps 27:4) alla sitt livs dagar. Att sjunga psalmer till Guds namn (Jfr Ps 66:2) alla dagar är detsamma som att vara inför honom och att frambära sig själv i tacksägelse för varje gåva av så stor och mångfaldig härlighet, och att tacka honom oupphörligt i allt (1 Thess 5.18).