Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

14 juni 2006

Qui Habitat, sjuttonde predikan över vers 16 (6)

Jag skall mätta honom med långvariga dagar och låta honom se min frälsning

Jag skall mätta honom med långvariga dagar. Det är som om han uttryckligen sade: Jag vet vad han önskar, vad han törstar efter och vad som smakar honom. Nej, han är inte svag för silver och guld, njutning, indiskret nyfikenhet eller världslig värdighet. Han betraktar allt detta som skadligt och föraktar det. Det har för honom inte mer värde än sopor (jfr Fil 3:8). Han har fullständigt utblottat sig själv (jfr Fil 2:7) och står inte ut med att ägna sig åt sådant som inte uppfyller honom. Han är inte okunnig om till vems avbild han har blivit skapad (1 Mos 1:27), han vet vilken storhet han är mottaglig för och finner sig inte i att växa i det som är litet för att bli mindre i det som är stort.
Därför skall jag mätta honom med långvariga dagar, honom som endast det sanna ljuset kan återge livet, och som endast det eviga ljuset kan mätta. Varaktigheten har inget slut, glansen avtar inte och överflödet ger ingen övermättnad. Evigheten ger honom trygghet, sanningen förhärligar honom och överflödet får honom att jubla.
Jag skall låta honom se min frälsning (Ps 91:16). Han förtjänar att få se det som han har önskat, när ärans konung (Ps 24:7) låter honom träda fram inför härlighetens kyrka (Ef 5:27) som är utan minsta fläck på grund av dagens ljus och utan skrynkla på grund av absolut fullhet. En oren, förvirrad eller orolig ande kommer däremot inte att kunna resa sig i skenet av detta ljus. Därför är det oss föreskrivet, vilket jag tidigare har påpekat, att sträva efter den helgelse och fred, som är en förutsättning för att se Gud (Heb 12:12:14).
När han fyllt din längtan med sitt goda (jfr Ps 103:5) och du inte längre behöver söka någonting annat, kan du med en ande, som är lugn på grund av denna fullhet, se Guds majestäts lugn och fullhet. Du kommer att ha blivit lik honom genom att se honom sådan han är (1 Joh 3:2). Eller kanske kan man säga följande om den människa som är mättad med ljuvligheter och som bor i denna nya värld, som dryper av ljuvliga ting: hon är uppfylld av all härlighet och hon ser omkring sig den frälsning som Gud har fullbordat (jfr Ps 74:12), och att hela jorden är uppfylld av hans majestät (jfr Jes 6:3). Det verkar som om följande ord syftar på detta: Jag skall låta honom se min frälsning.