Om kärleken till Gud - 14

Jag tror att den som betänker det som vi hittills sagt förstår varför vi skall älska Gud, dvs varför han förtjänar vår kärlek. Men den som inte har Guds Son (1 Joh 5:12) känner varken Fadern eller den Helige Ande. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som sänt honom (Joh 5:23) eller den Helige Ande som han har sänt. Det är inte förvånande att den som känner Gud mindre älskar honom mindre (jfr Luk 7:47). Men ingen är okunnig om att helt och fullt vara beroende av Gud som skapare.
Vad innebär detta för mig? Jag tror inte bara att Gud har givit mig livet, generöst tillgodoser mina behov, tröstar mig i sin godhet och råder över mig med omsorg, utan att han även är en ojämförlig återlösare, som bevarar mig i evighet och förhärligar mig. Låt oss lyssna till vad Skriften säger: Mycken förlossning är hos honom (Ps 130:7). Han har en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse för oss för evigt (Heb 9:12). Herren överger icke sina fromma, evinnerligen blir de bevarade (Ps 37:27). Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel (Luk 6:38). Inget öga har sett och inget öra har hört och ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom (1 Kor 2:9). Vi väntar den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet (Fil 3 20-21). Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår (Rom 8:18). Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga (2 Kor 4:17).