Om kärleken till Gud - 16

Inse således att Gud förtjänar vår kärlek eller snarare vår obegränsade kärlek. Med några få ord vill jag sammanfatta vad jag hittills sagt: Han har först älskat oss (1 Joh 4.10). Han, som är så stor, har fritt givit oss, som är så små, sin stora kärlek. Och han har älskat oss sådana vi är. Jag minns att jag i början sade att måttet för vår kärlek till Gud är obegränsat. Eftersom den kärlek som riktar sig till Gud, riktar sig till honom som är ofantlig och oändlig, frågar jag er om det kan finnas mått och gräns vår kärlek till honom? Nej! Och jag måste tillägga att vår kärlek till Gud är en skuld som vi betalar och inte någonting som vi ger till skänks. Vi är älskade av Oändligheten, Evigheten och Kärleken, som är väldigare än all kunskap (Ef 3:19). Guds storhet är utan gräns (Ps 145:3), hans vishet är utan gräns (Ps 147:5), hans frid överstiger allt vi förstår (Fil 4:7). Skall vi svara med måttfullhet? Jag har dig kär, Herre, min styrka, Herre, min klippa, min borg och min räddare (Ps 18:2). Du är för mig allt vad jag kan önska och allt jag kan älska. Du är mitt värn (Ps 18:3). Jag älskar dig efter den förmåga som du givit mig, mindre än vad du förtjänat, men inte mindre än vad jag förmår. Jag förmår inte att älska dig som jag borde, men jag kan inte tvinga mig utöver min förmåga. Om du en gång vill ge mig mer, skall jag älska dig mer, även om jag aldrig kommer att kunna älska dig så mycket som du förtjänar. Dina ögon har sett hur ofullkomlig jag är. Men i din bok är de redan skrivna (Ps 139:16) som gör vad de kan, även om de inte förmår att göra allt vad de borde.
Jag tror att det framgår hur vi skall älska Gud och varför han förtjänar vår kärlek. Jag talar om hans stora förtjänst och jag frågar, vem kan förstå och ge uttryck för den?