Om kärleken till Gud - 25

Gud måste vara skälet till vår kärlek till nästan för att den skall vara fullkomlig. Ty hur kan man älska sin nästa på ett rent sätt, utan att älska honom i Gud? Och i Gud kan du inte älska honom, utan att älska Gud själv. Således måste du älska Gud först för att kunna älska din nästa. Gud är upphov till allt gott och även till vår kärlek till honom. Han har gjort på följande sätt: Han skapade naturen och vidmakthåller den, ty han gjorde den sådan att den har ett ständigt behov av att beskyddas av sin skapare. Eftersom den inte skulle ha varit till utan honom, kan den inte bestå utan honom. För att skapelsen skall vara medveten om detta och inte övermodigt tillskriva sig själv skaparens gåvor, vill han att människan skall vara underkastad det saliggörande trångmålets mysterium, för att hon skall bistås och räddas av Gud när hon erfar sin egen svaghet. Så äras Gud på ett tillbörligt sätt. Det är sagt: Ropa till mig när du är i nöd, och jag skall rädda dig, och du skall ära mig (Ps 50:15). Den djuriska och sinnliga människan som endast kan älska sig själv, börjar på så sätt att älska Gud för sin egen skull. Hon erfar att hon i honom förmår göra allt som är gott och utan honom ingenting.