Om kärleken till Gud - 31

För en god ande är kroppen en god och trofast följeslagare. När den är tung att bära, hjälper den. Om den inte är till hjälp, avlastar den. Den är till hjälp utan att vara en börda. Det första tillståndet är mödosamt med fruktbart, det andra är onödigt men mindre besvärligt, det tredje är förklarat. Lyssna till brudgummen som i Höga Visan inbjuder oss till dessa tre tillstånd: Ät, mina vänner, och drick! Berusa er av kärlek, mina älskade (Höga v 5:1)! Dem som arbetar med kroppen inbjuder han att äta, att dricka dem som vilar sig efter att ha lämnat kroppen och att berusa sig dem som återtar kroppen. Han kallar dem ”mina älskade”, dvs fullkomligt uppfyllda av kärlek. De andra kallar han inte ”mina älskade”, utan ”mina vänner”, ty de jämrar sig ännu under kroppens tyngd och är älskade i proportion till sin kärlek. De som är befriade från kroppens hinder är honom kärare, då de blivit snara och mer benägna att älska. Än mer förtjänar dessa att nämnas före de andra och är högt älskade när de blivit iförda en andra klädnad och återfått sin förhärligade kropp. De är fria och snara att älska Gud, ty de har inte någonting eget som lockar eller försenar dem. Inget av de andra tillstånden kan kräva detta privilegium, ty i det första är kroppen en mödosam börda för själen och i det andra längtar själen icke utan visst eget begär.