Om kärleken till Gud - 32

Först äter en trogen själ sitt bröd, tyvärr i sitt anletes svett, ty medan den är i kroppen vandrar den fortfarande i tro som måste ta sig uttryck genom kärlek (Gal 5:6), och om den inte handlar är den död (Jak 2:20). Gärningarna är dess föda enligt Herrens ord: Min mat är att göra min Faders vilja (Joh 4:34). När den lämnat sin kropp, äter den inte längre smärtans bröd, utan får rikligen av dricka kärlekens vin som vid slutet av en måltid. Men vinet är ännu inte rent, såsom är sagt i brudgummens namn i Höga visan: Jag har druckit mitt vin med min mjölk (Höga v 5:1). Kärlekens vin är blandat med andens naturliga böjelse för att vilja återförenas med sin kropp, sin förhärligade kropp. Den blir varm av den heliga kärlekens vin, men ännu inte berusad, ty vinet blandat med mjölk är inte så starkt. Det är vinets egenskap att omtöckna sinnena och få dem att glömma sig själva. Den själ som ännu drömmer om sin kropps uppståndelse har inte fullständigt glömt sig själv. Men när den har fått det som ännu saknats, vad kan då hindra den från att gå ut ur sig själv och helt överlåta sig åt Gud och bli olik det som den tidigare var för att bli lik honom? Så kan den delta i Vishetens skål, om vilken det är sagt: Underbar är den kalk som berusar (Ps 23:5)! Är det konstigt om den berusar sig, ty när den är befriad från alla bekymmer dricker den i ro det rena vinet med Kristus i hans Faders rike?