Om kärleken till Gud - 33

Visheten firar denna trefaldiga fest med endast en rätt, nämligen den kärlek som mättar alla som arbetar, ger de själar som vilar att dricka och berusar dem som råder. Visheten gör som bruk är vid jordiska fester, där man enligt naturens ordning serverar mat före dryck. Innan vi dör äter vi av våra händers arbete och med denna dödliga kropp tuggar vi det som vi vill svälja. Efter döden i det förandligade livet dricker vi med lätthet det som vi blir serverade. I våra återuppståndna kroppar, som överflödar av en otrolig fullhet blir vi berusade av det eviga livet. Det är vad brudgummens ord i Höga visan betyder: Ät, mina vänner, och drick! Berusa er av kärlek, mina älskade (Höga v 5:1)! Ät före döden, drick efter döden och berusa er efter uppståndelsen.
Med rätta betecknas de kära som kärleken berusar. De förtjänar att få tillträde till Lammets bröllopsmåltid och att få äta och dricka vid hans bord i hans kungarike, när han låter kyrkan träda fram till sig i sin härlighet utan minsta fläck eller skrynkla (Ef 5:27). Det är då han berusar sina kära som får stilla sin törst i hans glädjes strömmar (Ps 36:9). I brudgummens och brudens ömma och rena omfamning ger flodens strömmar glädje åt Guds stad (Ps 46:5). Jag är övertygad om att denna flod är Guds Son som går och passar upp sina utvalda såsom han lovade, för att de rättfärdiga skall glädjas inför Gud, fröjda sig och jubla av glädje (Ps 68:4). Härav mättnad som inte tröttar, omättlig nyfikenhet och lugn, evig och oförklarlig längtan utan svaghet, nykter berusning som inte drunknar i vin och starka drycker, utan brinner för Gud. Det är i detta tillstånd som själen för evighet äger den fjärde gradens kärlek och älskar endast Gud över allting annat. Ty vi älskar inte längre oss själva utom för honom, och han skall vara belöning för dem som älskar honom – en evig belöning för dem som evigt älskar honom.