Om kärleken till Gud - 35

Jag säger att den är fläckfri, ty den förbehåller sig ingenting av det som den har. När människan inte har någonting eget, är allt hon har Guds. Och det som är Guds kan inte vara orent. Herrens fläckfria lag är den kärlek som inte söker det som den själv har nytta av, utan det som är till gagn för andra. Den kallas Herrens lag, dels eftersom han själv lever efter den och dels eftersom ingen äger den, utan får den till skänks av honom. Tyck inte att det är egendomligt att jag talar om att Gud lever efter den, ty jag har inte talat om något annat än kärlekens lag. Vad är det som vidmakthåller den suveräna och outsägliga enheten i den högsta och saliga Trefaldigheten, om inte just kärleken? Kärleken är således en lag, Herrens lag, som bevarar Trefaldigheten i enhet och binder den samman med fredens band.
Må ingen tro att jag här talar om kärleken som en yttre egenskap - vilket vore detsamma som att säga att det i Gud finns någonting som inte är Gud – utan om kärleken som gudomlig natur. Detta är ingenting nytt eller ovanligt, ty Johannes säger: Gud är kärlek (1 Joh 4:8). Den benämns med rätta Guds kärlek och Guds gåva. Kärleken ger kärlek. Kärleken som väsen ger kärlek som egenskap.(Caritas substantiva dat accidentalem.) När jag talar om den givande kärleken avser jag väsendet, när jag talar om gåva egenskapen. Kärleken är en evig lag, som skapar allting och råder över allting. Den gör allt med tyngd, mått och mängd. Det finns ingenting i världen som inte är underställt denna lag. Den finns som lag för allt annat och är själv inte utan lag, vilken emellertid är den egna, som den inte har skapat åt sig, men genom vilken den råder över sig själv.