Om kärleken till Gud - 36 forts

Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp (Rom 7:24)? Den tynger och tillintetgör mig, så att om Herren inte kom till min hjälp skulle jag snart få bo i tystnaden (Ps 94:17)! Den människa jämrar sig under denna bördas tyngd som säger: Varför har du satt mig upp emot dig och varför har jag blivit en börda för mig själv (Job 7:20)? Med orden "har jag blivit en börda för mig själv" vill han visa att han är sin egen lag och att dess upphov inte är någon annan än han själv. Och när han säger till Gud ”varför har du satt upp mig emot dig” visar han att han inte kan dra sig undan Guds lag. Ty det är ett resultat av den eviga och rättvisa lagen att den som vägrar att leva under Guds milda ledning blir bestraffad och överlämnad åt sin egen. Avvisar man det milda oket och kärlekens lätta börda, blir man tvingad att bära sin egen viljas outhärdliga börda.
På detta beundransvärda och rättvisa sätt gör den eviga lagen överlöparen till fiende och undersåte, ty å ena sidan undkommer han inte den rättvisans lag han gjort sig förtjänt av och å andra sidan förblir han inte hos Gud i hans ljus, vila och härlighet. Han är underordnad Guds makt, men utesluten från hans salighet. Herre, min Gud, varför förlåter du inte min synd, utplånar min skuld (Job 7:21), så att jag blir befriad från min egen viljas tunga börda, lättad kan andas under kärlekens lätta tyngd, befrias från inställsam rädsla och inte längta efter lön, utan stimuleras av din ande, den frihetens ande som leder Guds söner (Rom 8:14) och som betygar min ande att också jag är en av dem, ty min lag är din och jag är i denna världen liksom du är här. De som följer apostelns ord stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra (Rom 13:8) är i världen liksom Gud, de är varken slavar eller löntagare, utan Guds barn.