Om kärleken till Gud - 38

Kärleken är således en god och mild lag, och inte bara lätt och behaglig, ty den gör slavarnas och löntagarnas lagar lätta. Den avskaffar förvisso inte lagen utan fullgör den, enligt Herrens ord: Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla (Matt 5:17). Den dämpar en, reglerar en annan och lindrar båda. Kärleken är aldrig utan fruktan, men ren fruktan. Aldrig utan längtan, men välordnad längtan. Kärleken fullkomnar således slavens lag genom att inge honom fromhet och löntagarens genom att ordna hans begär. Fromhet förenad med fruktan tillintetgör inte kärleken, utan renar den. Den tar bara bort den bestraffning som alltid åtföljer en inställsam fruktan. Men kärleken förblir alltid ren såsom ett barns tillgivenhet. Därför kan vi läsa: Den fullkomliga kärleken fördriver rädslan (1 Joh 4:18), vilket betyder att straff alltid är förenat med fruktan. Enligt denna retoriska formulering är orsak effekt. Begären regleras när de förenas med kärleken. De avvisar allt ont, föredrar det som är bättre och längtar endast efter det som är gott i hopp om något som är bättre. När man genom Guds nåd nått detta stadiums fullkomning älskar man kroppen och allt det kroppsliga för själens skull, och själen för Guds skull och Gud för hans egen skull.