Om kärleken till Gud - 40

Alla Kristi lemmar kan om sig själva säga det som Paulus sade om huvudet: Om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känner vi honom icke mer på det sättet (2 Kor 5:16). Ingen blir här känd efter köttet, ty kött och blod kan inte ärva Guds rike (1 Kor 15:50). Det är inte så att själva kroppen inte får komma in, men de kroppsliga begären blir absorberade av den andliga kärleken och de svaga mänskliga känslorna blir på något sätt gudomligjorda. Det kärlekens nät som i dag flyter omkring på det vida och djupa havet fångar in alla sorters fiskar, kastar bort de dåliga och behåller de goda på stranden. I detta livet fångar kärleken all slags fisk i sitt rymliga nät och anpassar sig till alla efter omständigheterna. Den gör allas glädje och smärta till sin egen och brukar glädjas med dem som är glada och gråta med dem som är ledsna. Men när den kommer till stranden gör den sig av med de dåliga fiskarna och allt sorgligt som den behövt utstå och behåller endast det som behagar och är till glädje.
Kan vi t.ex. tänka oss Paulus svag med de svaga eller brinnande med dem som tar anstöt där förargelseväckande händelser och svaghet inte finns? Eller att han begråter dem som inte gör bot där det inte finns syndare och botgörare? I den staden som gläder sig åt flodens strömmar (Ps 46:5) finns inte mycket gråt och klagan för dem som är dömda till den eviga elden med djävulen och hans änglar. Herren älskar stadens portar mer än andra boningar i Jakob (Ps 87:2). I hyddorna firar man stundom seger, men känner dånande kamp och dödsfara. I fäderneslandet finns det inte plats för smärta och sorg, varför vi sjunger: Alla som bor här är fyllda av glädje (Ps 87:7 Vulg) och: Evig glädje skall de få (Jes 61:7). Omöjligt att minnas barmhärtighet där Guds rättfärdighet är allenarådande. Saknas nöd och barmhärtighet, finns inte medlidande.

SLUT