Predikningar till kyrkoinvigningsfesten II:1

Vad vi måste göra med oss själva och andra

En dag greps David som var helgon, ärofull konung och Herrens profet av samvetsbetänkligheter under inflytande av sin tro. Vilken skam att bo i ett hus värdigt en konung, medan Herren Sebaot ännu inte har någon boning på jorden (2 Sam 7:2). Bröder, det är något som också vi ärligt borde tänka på för att sedan modigt skrida till verket. Ty profetens plan behagade Gud, även om han lät Salomo förverkliga den (2 Sam 7:13) av skäl som vi inte har tid att förklara nu.
Även du, min själ, bor redan nu i en upphöjd boning som Gud har berett åt dig. Jag talar om din kropp, som han har avpassat, anpassat och anordnat så väl, att det är en ära och lycka att bo i den. Men även för kroppen har han berett en upphöjd boning, välordnad och vacker. Jag talar om den synliga värld i vilken vi bor. Tycker du inte att det är anstötligt att han har berett en boning åt dig, och att du inte bryr dig om att bygga ett tempel åt honom ?
Du har ännu en boning, men var förvissad om att ditt hus snart störtar samman och att du kommer att bli utsatt för regn, vind och kyla (jfr. Matt 7:27), om du inte varit förutseende och sörjt för ett annat hus. Ack,vem kan bestå inför hans kyla (Ps 147:17)? Lycklig, ja mycket lycklig, är däremot den som kan säga: Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner, har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand (2 Kor 5:1). Unna inte dina ögon sömn eller dina ögonlock slummer, förrän du finner en plats för Herren, ett tält för Jakobs Gud (Ps 132:4).