Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

23 september 2006

Predikningar till kyrkoinvigningsfesten II:3

Bröder, nu ser ni varför vi med åstundan och tillbörlig tacksamhet måste engagera oss i att bygga en boning i oss åt Herren och att vara angelägna om att han först tar sin boning i var och en av oss, sedan i oss alla tillsammans, ty han försmår varken enskilda människor eller människor tillsammans.
Först och främst bör var och en vara mån om att inte vara oense med sig själv, ty varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus (Luk 11:17). Dessutom träder Kristus inte in på ett ställe, där väggarna lutar och murarna är fallfärdiga (Ps 62:4).

Kräver inte själen att dess kroppsliga boning är i god form? Och måste den inte lämna kroppen, om dess lemmar söndras? Själen måste även ägna sig själv omtanke, om den vill att Kristus genom tro skall bo i dess hjärta (Ef 3:17), d.v.s. hos sig. Själen måste noga akta på att dess lemmar inte skiljs från varandra - jag tänker på förståndet, viljan och minnet.
Må förståndet akta sig för att göra fel och vara samstämmigt med viljan, ty så vill viljan ha förståndet. Och viljan må ta sig till vara för all ondska, ty det är villkoret för att förståndet skall acceptera viljan. Om däremot själen fördömer sig själv efter att viljan förvillat sig på en punkt som den förnuftsmässigt godkänner, råder inbördeskrig och farlig tvedräkt. Ty förståndet brännmärker alltid en sådan vilja och kan inte annat än att anklaga, döma och fördöma den. Därför säger Herren i evangeliet: Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse (Matt 5:25).
Minnet må å sin sida ta sig tillvara för all orenhet. Ingen synd får bli kvar som inte utplånats genom bekännelse och botgöringens frukt (Matt 3:8). Ty ett samvete där synden gömmer sig drar på sig viljans hat och förståndets avrättning.
Den människa förbereder således åt Gud en god boning, vars förstånd undviker att låta sig luras, vars vilja undviker att fördärvas och vars minne undviker att befläckas.