Predikningar till kyrkoinvigningsfesten II:4

Även om var och en behärskar sig på detta sätt, måste vi alla bli eniga och sammanfogade av ömsesidig kärlek som är fullkomlighetens band (Kol 3:14). Men i det jordiska livet är det omöjligt att ha en fullständig kunskap om varandra, och kanske skulle det inte heller vara lämpligt. Det är i den himmelska boningen som kunskapen ger näring åt kärleken. Här skulle den snarare vara till förfång. Vem kan i själva verket säga: ”Jag mitt samvete är rent?” (Ords 20:9). Och dessutom, vilken risk är det inte att känna sig förlägen, om man är känd, och vilken risk att bli chockerad, om man har kunskap! Kunskapen är lycklig endast där det inte längre finns någon orenhet.
Den himmelska boningen är enad från grunden och kommer att så förbli i evighet, medan den jordiska liknar ett krigsmännens tält vars sammanhållning är mindre god. Ja, den himmelska är en boning för glädje och den jordiska för vapentjänst. Den där ovan är en boning för lovprisning, och den här nere en boning för bön. Denna är en stad för vår styrka (Jes 26:1), och den andra en stad för vår vila (Syr 36:15).
Om vi således varit segerrika här nere kommer vi att bli ärorika där uppe. I stället för hjälm får vi ett diadem och en spira samt en palmkvist i stället för svärd. Skölden kommer att bytas ut mot en guldbroderad festdräkt och rustningen mot glädjens högtidskläder (Jud 10:3).
Medan vi väntar är det bättre att bli tyngd än att förgå . Det är bättre att bära en tung sköld och rustning, än att se sig genomborrad av den Ondes brinnande pilar (Ef 6:16). Må han bevara oss från dem, han som skyddar oss från ovan och som är välsignad i evighet (Rom 1:25).