Predikningar till kyrkoinvigningsfesten III:2

Det är också nödvändigt att göra i ordning vapnen, dvs andliga vapen, som är kraftfulla i Guds tjänst, inte bara till försvar, utan även till anfall för att modigt kunna jaga fienden på flykt. Ta på er Guds rustning (Ef 6:11), säger Paulus. Vad skall vi tänka om detta, bröder? Fiendens frestelse är farlig för oss, men ännu farligare för honom är vår bön. Hans ondska och list skadar oss, men vår enkelhet och barmhärtighet vållar honom mycket mer plåga. Vår ödmjukhet är outhärdlig får honom, vår kärlek bränner honom, vår mildhet och lydnad pinar honom.
Hunger får emellertid inte plåga oss så att vi överlämnar fästningen åt fienden. Men - Gud vare tack - är vi inte utsatta för profetens förskräckliga hot, eller snarare Herrens hot genom hans profet: hunger och törst, inte efter bröd och vatten, utan efter Guds ord (Amos 8:11). Ty vi läser: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun (Matt 4:4). Nu förstår ni varför vi inte saknar förnödenheter: ofta lyssnar vi till predikningar, oftare till läsningar ur Skriften och ibland får vi glädje av en andligt brinnande människas hänförelse, likt små hundar som äter de smulor som faller från deras herrars bord (Matt 15:27) - jag talar om de himmelska gästabud, där man får njuta överflödet i Guds hus (Ps 36:9).
Dessutom har vi tårebröd (Ps 80:6) som förvisso inte är så välsmakande, men som inte desto mindre ger styrka åt människans hjärta (Ps 104:15). Vidare har vi lydnadens bröd, som Herren talar om till sina lärjungar: Min mat är att göra min Faders vilja (Joh 4:34). Och framför allt har vi det levande brödet från himlen (Joh 6:51), vår Herres och Frälsares lekamen, som är en näring som tillintetgör all fientlig makt.