Predikningar till kyrkoinvigningsfesten IV:3

Vid ett annat tillfälle muttrade en farisé över den läkare som botade, och han var irriterad över att en sjuk kvinna blev räddad. Även denna gång gjorde Herren honom svarslös genom att räkna upp de tecken på vördnad som kvinnan hade bevisat honom. Denne farisé begick misstaget att betrakta henne som en fruktansvärd synderska, medan hon låg utsträckt vid Herrens fötter och vätte dem med sina tårar, torkade dem med sitt hår, kysste dem och smorde dem med balsam (Luk 7:36 f). Vem kan utvärdera de synder som hon hade begått? Vem kan bli störd över att någon blir rörd av denna kvinna? Vem kan alltjämt betrakta henne som synderska, när hon begråter sina fel och hatar sin ondska (Ps 45:8)? Genom att kyssa Herrens fötter visar hon att hon älskar rättfärdighet, när hon torkar dem med sitt hår visar hon sin ödmjukhet och när hon smörjer dem med balsam ger hon bevis på sin mildhet. Kan synden fortsätta att härska (Rom 6:12) i ett förkrossat hjärta (Ps 51:19) och i en ande som suckar? Förlåter inte kärleken många synder (1 Pet 4:8)? Hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek (Luk 7:47). Således handlar det inte längre om en synderska, som du tror, farisé, utan om ett helgon och en lärjunge till Kristus. Av honom lärde hon sig inom en kort frist att vara mild och ödmjuk till hjärtat (Matt 11:29). Det är förvisso vad du har kunnat läsa hos profeten, men som du kanske inte har tagit med i beräkningen: De onda vräks omkull och är borta (Ords 12:7).
Om era bröders gamle anklagare (Upp 12:10) förebrår er gamla synder som ni skäms över (Rom 6:21), så lyssna, mina kära, till apostelns storslagna trösta: Ni har låtit tvätta er rena, ni har helgats (1 Kor 6:11). Och ett annat ord: Frukten ni skördar blir helighet och till slut evigt liv (Rom 6:22). Och ännu tydligare: Guds tempel är heligt, och ni är det templet (1 Kor 3:17).