Predikningar till kyrkoinvigningsfesten V:2

Jag förmodar emellertid att jag inte uppfyller er förväntan, så länge ni inte på ett övertygande sätt klart förstår vad som är familjefaderns hus, Guds tempel och konungens stad, och vem hon är som förtjänar att kallas den ärorike brudgummens brud, vilket hon verkligen är. Om jag framlägger mina tankar om detta för er, är jag personligen rädd för att någon av er - vilket Gud må förhindra - kommer att brista antingen i tro eller ödmjukhet, när han hör mig tala. Det är således risk för att han lämnar denna kapitelsal, antingen högmodig över sin stora ära eller klentrogen på grund av sin andes feghet. Men jag önskar att ni skall befinnas vara trofasta och ödmjuka, eftersom dessa båda förhållningssätt är nödvändiga för frälsningen. Det är endast till de ödmjuka han ger sin nåd (1 Pet 5:5), han som man inte kan finna nåd hos utan tro (Heb 11:6).
Jag skulle således vilja, och det är min innerliga önskan, att ni strävar efter att samtidigt framstå för honom som små och stora, eller rättare sagt, vilket kanske förvånar er, att samtidigt framstå som ingenting och någonting, d.v.s. någonting stort. Ty å ena sidan är det inte utan ett stort andligt mod som ni kan förstå dessa stora goda ting och öva våld mot himmelriket (Matt 11:12). Och å andra sidan kan ni inte gå in i himmelriket, utan att omvända er och bli som barnen (Matt 18:3).
Jag är inte särskilt intelligent, och jag vill inte låta er ta del av sådant som jag inte själv har smakat. Men jag förmedlar till er det som jag ibland känner inom mig själv för att någon av er skall kunna ta efter, om han finner det nyttigt. Tidigare hade man övertygat mig att ha medlidande med min själ (2 Kon 1:14) för att så behaga Gud. Jag tänker ofta på det, och må det förunnas mig än mer och alltid. Det fanns en tid när detta inte sade mig någonting. Jag tyckte mycket lite om min själ - om det nu var lite eller snarare inte alls. Ty vad betyder det att älska någon vars död man älskar. Och det är sant, ingen kan betvivla att orättvisa är själens död - en dom som visar sig vara absolut sanning: Den som älskar orättvisan, hatar sin själ (Ps 10:6 Vulg). Jag hatade min själ och skulle fortfarande hata den, om inte Han hade älskat den först (1 Joh 4:10) och gett mig en första kärlek till den.