Missus est I:1

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria (Luk 1:26-27) . …

Vad kan evangelisten ha menat med att på detta ställe så omsorgsfullt ange alla dessa egennamn? Jag tror att hans avsikt var att vi uppmärksamt skall lyssna till det som han så noggrant berättar. Han anger namnet på budbäraren som Herren som sänder ut och namnet på den jungfru till vilken han sänds, liksom namnet på jungfruns trolovade. Genom deras namn anger han familj, stad och område varifrån de båda kommer. Varför? Skall man anta att en och annan detalj är ovidkommande? Förvisso inte. Om inte ett löv faller till marken utan anledning eller en sparv utan att den himmelske Fadern vet om det (Matt 10:29), hur skall jag då kunna tro att överflödiga ord har kommit över den helige evangelistens läppar, speciellt som det handlar om Ordets heliga historia? Nej, det tror jag inte. Allt är uppfyllt av de gudomliga mysterierna, varje ord flödar över av himmelsk mildhet, givetvis under förutsättning att det finns någon som med omsorg utforskar det för att suga honung ur sten och olja från flinthård klippa (5 Mos 32:13). Den dagen bergen dryper av druvsaft och kullarna flödar av mjölk (Joel 3:18), när det flödar från himlen därovan, och Rättfärdigheten strömmar ur molnen. Då öppnar sig jorden och räddningen spirar (Jes 45:8). När Herren själv ger allt gott och vårt land ger sin gröda (Ps 85:13) möts godhet och trofasthet, fred och rättvisa omfamnar varandra (Ps 85:11) på detta bördiga och frodiga berg. På den tiden fanns ett berg och inte det minsta bland alla de andra, jag menar den salige evangelisten som genom sin berättelse upphöjde till honungens sötma vår frälsnings efterlängtade begynnelse, och andliga vällukter flödade som en varm vind (jfr Höga v 4:16) under den nära Rättfärdighetens Sol (Mal 4:2). Gud ville nu sända sitt Ord som får allt att smälta (Ps 147:18). Må hans Ande blåsa och göra evangeliets ord begripliga för oss, så att de i vårt hjärta blir mer åtråvärda än guld, än rent guld i mängd, och sötare än honung i bikupans honungskakor (Ps 19:11).