Predikan till alla helgons dag V:8

Eftersom människans liv på jorden är en ständig frestelse (Job 7:1) måste hon be om frid och inte om härlighet: frid med Gud, sin nästa och sig själv.
Du människornas bevakare, varför har du gjort mig till din motståndare och låtit mig bli en börda för mig själv (Job 7:20)? Kampen är nära och upproret kommer inifrån. Det är inte ett inbördeskrig, men en konflikt inom familjen, ty anden ligger i strid med köttet och köttet med anden (Gal 5:17). Varför? Beror det inte på att du har gjort mig till din motståndare? Du är den sanna friheten, livet, härligheten, överflödet och saligheten. Jag är däremot fattig, olycklig, beklagansvärd, förvirrad, oändligt förödmjukad, död på grund av synden (Rom 8:10) och såld till synden (Rom 7:14). Du som är fullkomlig, helig njutning och de saliga andarnas vila har från början gjort mig till en motståndare till Eden – som betyder njutning – i möda och elände.
Men du säger oss: Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta (Joel 2:12). Det är uppenbart att vi har vänt oss bort från dig eftersom du kallar oss till omvändelse. Men hur skall vi omvända oss? Med fasta, gråt och klagan (ibid). Verkligen? Skulle du finnas i fasta, leva i tårar och bo i klagan?. Nej, allt detta är fjärran från dig, och du är långt borta från detta. Ditt rike är i Jerusalem där du ger mättnad med finaste vete (Ps 147:14). Där finns ingen sorg eller klagan eller smärta (Upp 21:4) utan tacksägelse och lovprisning. Det står i Skriften: De rättfärdiga gläds inför Gud, de fröjdar sig och jublar av glädje (Ps 68:4).