Predikan till Alla helgons dag V:11

När de lämnade världen och gick till Fadern (jfr Joh 13:1) efterlämnade de heliga panter åt oss. Ty deras kroppar har blivit begravda i frid hos oss (Syr 44:14) och deras namn lever för evigt, varför deras ära aldrig blivit begraven.
Den grymhet som Faraos munskänk i Egypten visade är fullständigt främmande för er, heliga själar. När han hade fått tillbaka sin tidigare plats, glömde han bort Josef som satt i fängelse (1 Mos 40:13 och 23). De båda var inte lemmar under ett och samma huvud. Det fanns inte mer gemensamt mellan den troende och icke-troende, mellan israeliten och egyptiern, än mellan ljus och mörker (2 Kor 6:14-15). Egypten betyder ”mörker” och Israel ”den som ser Gud”. Därför var det ljust överallt där Israel bodde (2 Mos 10:23). Jesus kunde inte glömma rövaren som korsfästes tillsammans med honom (Luk23:40). Han höll vad han hade lovat. Samma dag som rövaren led med honom, fick han också härska med honom (jfr 2 Tim 2:12).
Vilken anledning har vi att fira helgonen i dag med högtidliga böner och mycket kärlek, om vi inte som lemmar är lika beroende som de av samma huvud? Han som sade: Blir en kroppsdel hedrad, så gläder sig också alla de andra, bekräftade även: Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra (1 Kor 12:26). Sådan är den solidaritet som förenar dem och oss. Vi gläder oss med dem och de lider med oss. När vi mediterar över dem med andaktsfulla hjärtan, härskar vi med dem, medan de ingriper med godhet och strider med oss och för oss.
Vi kan inte betvivla att de i sin godhet bryr sig om oss, ty de väntar på oss, eftersom det är omöjligt för dem att uppnå fullkomligheten utan oss (Heb 11:40), vilket jag tidigare talade om. Ja, de väntar på oss ända tills även vi får vår lön (Ps 142:8 Vulg). På högtidens sista och största dag (jfr Joh 7:37) skall kroppens alla lemmar tillsammans med huvudet, som är upphöjt, forma den fullkomliga människan, och Jesus Kristus skall lovprisas med sin arvedel (jfr Ps 106:5), han som är vår Herre och som är över allting, Gud, välsignad i evighet (Rom 9:5) och är värdig att lovsjungas och förhärligas i evighet (Dan 3:56).

Slut