Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

17 november 2006

Predikan till Alla helgons dag V:5

Vad tjänar det till att lovprisa helgonen? Vad tjänar det till att fira deras helighet? Till vad tjänar vår högtid? Vad betyder våra jordiska ärebetygelser för dem, när den himmelske Fadern själv ärar dem (Joh 12:26)? Vad tjänar lovsång till? De är redan mättade.
Det är sant, mina älskade, helgonen behöver inte våra ärebetygelser och vår djupa andakt tillför dem ingenting. Att vörda deras minne gagnar oss och inte dem. Vill ni veta hur nyttigt det är för oss? Jag måste bekänna att minnet av dem inom mig väcker en stor trefaldig längtan.
Man säger att det som ögat inte ser, känner hjärtat inte av. Mitt öga är mitt minne. På något sätt ser helgonen, när man tänker på dem. Vår del är i de levandes land (Ps 142:6) och den är allt annat än liten, men vår kärlek måste ledsaga minnet. Jag upprepar, att sådant är vårt liv i himlen (jfr Fil 3:20), även om vårt skiljer sig från helgonens. De är verkligen där, medan vi är där genom vår längtan. De är där genom sin närvaro, vi genom minnet. När kommer vi att bli förenade med våra fäder (Apg 13:36)? När kommer vi att verkligen vara närvarande för dem?

Den första längtan som minnet av helgonen väcker eller åtminstone får att växa inom oss är att få åtnjuta deras underbara sällskap, bli de saliga andarnas förtrogna landsmän, förenas med patriarkernas församling, profeternas förband, apostlarnas senat, martyrernas oräkneliga skara, bekännarnas kollegium, jungfrurnas kör – kort sagt att förena oss med och glädja oss åt gemenskapen med alla helgon.