Predikan till Alla helgons dag V:5

Vad tjänar det till att lovprisa helgonen? Vad tjänar det till att fira deras helighet? Till vad tjänar vår högtid? Vad betyder våra jordiska ärebetygelser för dem, när den himmelske Fadern själv ärar dem (Joh 12:26)? Vad tjänar lovsång till? De är redan mättade.
Det är sant, mina älskade, helgonen behöver inte våra ärebetygelser och vår djupa andakt tillför dem ingenting. Att vörda deras minne gagnar oss och inte dem. Vill ni veta hur nyttigt det är för oss? Jag måste bekänna att minnet av dem inom mig väcker en stor trefaldig längtan.
Man säger att det som ögat inte ser, känner hjärtat inte av. Mitt öga är mitt minne. På något sätt ser helgonen, när man tänker på dem. Vår del är i de levandes land (Ps 142:6) och den är allt annat än liten, men vår kärlek måste ledsaga minnet. Jag upprepar, att sådant är vårt liv i himlen (jfr Fil 3:20), även om vårt skiljer sig från helgonens. De är verkligen där, medan vi är där genom vår längtan. De är där genom sin närvaro, vi genom minnet. När kommer vi att bli förenade med våra fäder (Apg 13:36)? När kommer vi att verkligen vara närvarande för dem?

Den första längtan som minnet av helgonen väcker eller åtminstone får att växa inom oss är att få åtnjuta deras underbara sällskap, bli de saliga andarnas förtrogna landsmän, förenas med patriarkernas församling, profeternas förband, apostlarnas senat, martyrernas oräkneliga skara, bekännarnas kollegium, jungfrurnas kör – kort sagt att förena oss med och glädja oss åt gemenskapen med alla helgon.