Predikan till alla helgons dag V:6

Minnena av de olika helgonen är som stjärnor eller brinnande facklor som upptänder våra andaktiga själar, som så törstar efter att få se och omfamna helgonen att de för det mesta tror sig redan vara bland dem. Med stor iver och brinnande hjärta störtar de fram mot alla enstaka helgon. Så försumliga, slöa och vansinniga är vi, om vi inte med ständiga suckar och brinnande iver gör allt för att sända i väg våra andar som pilar mot denna här av saliga helgon! Ve oss, som har så förstockade hjärtan (Matt 19:8)! Ve oss, på grund av kärlekslöshet (Rom 1:31, 2 Tim 3:3), den synd som aposteln brännmärker hos hedningarna.
De förstföddas kyrka (Heb 12:23) väntar på oss, och vi är likgiltiga. Bröder, låt oss vakna upp och uppstå med Kristus. Låt oss sträva efter och smaka det som finns där uppe (Kol 3:1-2). Låt oss längta eter dem som längtar efter oss, låt oss skynda till dem som väntar på oss och låt oss genom vår längtan skynda till dem som räknar med oss.
I vår jordiska gemenskap finns inte någon trygghet, fullkomlighet eller vila. Men ändå - vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans (Ps 133:1)! Det är lättare att stå ut med yttre och inre bekymmer som vi drabbas av genom brödernas nära solidaritet med vilka vi inför Gud utgör ett hjärta och en själ (Apg 4:32). Så ljuv, utsökt och lycklig är denna förening, där misstänksamhet eller anledning till oenighet inte finns, utan en fullkomlig kärlek som förenar alla bröder i ett oupplösligt förbund. Liksom Fadern och Sonen är en, kommer vi att bli ett i dem (Joh 17:22).