Om mig

Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

02 november 2006

Predikan till Alla helgons dag III:4

Detta är de saliga själarnas hopp (Tit 2:13). Medan de frambär ständig tacksägelse för den salighet i vilken de redan vilar, ber och bönfaller de Herren om den fulländning de fortfarande väntar på. De är befriade från skröplighetens fläckar, men ännu inte från väntans skrynkla. De lever i tacksägelse, men ännu inte i lovprisning, ty endast de fullkomliga får lovprisa den fullkomlige, så att han lovprisas av sina egna (Ps 106:5) den dag de lovprisar honom, och då var och en får det beröm av Gud som tillkommer honom (1 Kor 4:5). Därför använder profeten ett verb i futurum: Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid får sjunga ditt lov (Ps 84:5).
I Uppenbarelseboken säger Johannes inte att hörde lovprisning utan böner. Du kan läsa: Under altaret hörde jag dem ropa som hade blivit slaktade (Upp 6:9 – resp. Sub altare, De oskyldiga barnens fest). Vad ropade de? Herre, utkräv hämnd för dina tjänares blod som har blivit utgjutet. Detta är ett bönerop och inte en lovprisning.

posted by Bernhard av Clairvaux | 08:20