Predikan till Alla helgons dag IV:1 forts

Det är denna mörka med fridsamma plats som Herren kallar ”Abrahams sida” eftersom man där kunde vila i tro och väntan på Frälsaren. Abrahams tro var så övertygande och blev så erkänd (jfr 1 Mos 15:6), att han blev den förste som förtjänade att få löftet om Kristi framtida människoblivande. När frälsare steg ner till denna plats, krossade han kopparportarna och slog sönder järnbommarna (Ps 107:16). Han lät de fångna lämna sitt fängelse, dvs vilade i mörkret (Jes 42:7) och dödens skugga (Luk 1:79). Han lät dem få plats under Guds altare och döljer dem i sitt tält på olyckans dag och beskyddar dem i sitt tält (Ps 27:5) fram till den dag då de stiger fram, och deras bröder har nått sitt fulla antal (Upp 6:11). Då får de ta emot det rike som är berett åt dem sedan världens skapelse (Matt 25:34).
Det händer ibland att man i stället för att tala om helgonens vila säger att de befinner sig vid ”Abrahams sida”. Varför? Detta har sitt ursprung i evangeliet, men det ger inte någon människa anledning att betvivla, att denna sida skiljer sig mycket från den andra. En är försänkt i mörker, den andra är full av ljus; en är i helvetet, den andra i himlen. Detta tillåter oss att säga att patriarkernas söner har fått tillträde till sina fäders sida, ty de har förtjänat att få lämna denna värld i deras sällskap.