Predikan till Alla helgons dag IV:2

Altaret, som vår predikan skall handla om, symboliserar efter vad jag förstår ingenting annat än Herrens och Frälsarens kropp. På denna punkt tror jag att jag tänker som Kristus (jfr 1 Kor 2:16), särskilt som jag i evangeliet hör honom lova: Där liket ligger, där samlas gamarna (Luk 17:37).
Nu vilar helgonen i salighet under Kristi mänsklighet som änglarna vill betrakta (1 Pet 1:12), och de vilar där fram till den dag, då de i stället för att vara under altaret blir upphöjda på det.
Men vad är det jag säger? Är det möjligt för en dödlig varelse eller en ängel att bli lik eller att till och med överträffa Kristi mänsklighet? Hur kan de blir upphöjda på altaret som nu vilar under det? Inte genom hög rang utan genom att skåda och betrakta.
Sonen skall visa sig för oss enligt sitt löfte (Joh 14:21), inte längre som tjänare (Fil 2:7) utan som Gud (Fil 2:6). Han skall även visa oss Fadern (Joh 14:8-9) och den helige Ande. Vi kan inte undvara att se detta, eftersom det eviga livet består av att känna Fadern som sann Gud och Jesus Kristus som han har sänt (Joh 17:3) och tvivelsutan de bådas Ande. Han skall själv gå och servera oss (Luk 12:37) nya och för oss hittills okända ljuvligheter, som består av att betrakta honom direkt. Det är vad Johannes säger i sitt brev: Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Och han fortsätter: Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är (1 Joh 3:2).
Lyssna till bruden i Höga Visan. Med hoppfull förtröstan säger hon sig redan ha blivit upphöjd på altaret. Om brudgummen säger hon: Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra omfamnar mig (Höga v 2:6). Den saliga själen överstiger Kristi människoblivande och mänsklighet, som hon med rätta benämner hans vänstra arm och betraktar hänryckt hans gudomlighet och härlighet, som hon välmotiverat benämner hans högra arm.