Predikan till Alla helgons dag IV:5

Redan nu kan vi åtminstone till en del föreställa oss hur vi kommer att ha Gud inom oss. Det är tydligt att själen har tre beståndsdelar. T.o.m. denna världens visa (1Kor 1:20) har lärt att själen är utrustad med förnuft och kan reagera och längta. Även naturen och den dagliga erfarenheten bekräftar denna trefaldiga förmåga hos själen.
Till vårt förnuft hör vetande och kunnighet, d.v.s. att ha eller inte ha. Vår förmåga att längta kommer till uttryck i åtrå och förakt och vår reaktionsförmåga i glädje och vrede.
Gud ger åt vårt förstånd vishetens ljus för att det inte skall sakna någon kunskap (1Kor 1:17). Han fyller vår förmåga att längta med rättvisans källa för att vi skall åtrå och bli helt uppfyllda av rättvisa. Ingenting annat kan uppfylla själens längtan. Ja, blott rättfärdighet kan göra själen salig. När Gud uppfyller vår förmåga att längta med rättfärdighet, avvisar vår själ det som den bör avvisa och åtrår än mer det som den bör åtrå, vilket den även gör. Med rätta hänför vi rättfärdigheten till vår förmåga att längta, ty det är utifrån denna förmåga som vi kommer att bli betraktade som rättfärdiga eller orättfärdiga.
När Gud uppfyller vår reaktionsförmåga, kommer vi att bli fullständigt lugna och ha vår glädje och fröjd i Guds frid.
Se efter om inte själens salighet fullkomnas
- när å ena sidan vetandet i kraft av rättfärdigheten inte längre gör oss uppblåsta (1 Kor 8:1) och glädjen inte gör oss sorgsna. Då gäller inte längre ordspråket: Mer kunskap, mer plåga (Pred 1:18);
- när å andra sidan rättfärdigheten i kraft av vetandet inte längre saknar urskiljningsförmåga och tack vare glädjen upphör att vara betungande;
- och slutligen när glädjen i kraft av vetandet inte längre är meningslös och tack vare rättfärdigheten inte längre känner någon orenhet.