Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

12 november 2006

Predikan till alla helgons dag V:1

Om nyttan av att fira helgonen

I dag firar vi en av de största högtiderna. Av vilken anledning? Vilken apostel, martyr eller annat helgon firar vi? Vi firar ingen särskilt, men alla tillsammans.
Vi vet alla att dagens högtid kallas Alla helgons dag, och det är den också. Jag menar verkligen alla, alla i himlen och alla på jorden. Ty det finns helgon både i himlen och på jorden. Bland de jordiska lever somliga fortfarande på jorden, medan andra är i himlen. Dagens högtid är emellertid gemensam för dem alla, men kanske inte på samma sätt, vilket inte är förvånande, eftersom helighet inte är någonting ensartat. Det finns stora olikheter mellan helgon. Jag menar inte bara att ett helgon är heligare än ett annat – vilket har mer att göra med kvantitet än kvalitet – nej bland dem finner vi inte bara ett mer eller mindre, utan olika sätt att vara helgon.

Kanske kan man bland änglar och människor finna samma olikhet när det gäller helighet och hur man firar den. Det är givetvis omöjligt att fira dem som segerherrar, som man vet att de aldrig har kämpat. Dem får man fira på annat sätt, som dina vänner (Ps 139:17 Vulg), Gud, ty de har alltid glatt och spontant hållit fast vid din vilja. Men kanske bör man säga att de har kämpat, eftersom de har varit konsekventa, trots att andra syndat och inte deltagit i de gudlösas råd (Ps 1:1). Var och en har bekänt: Jag har min glädje att hålla fast vid Gud (Ps 73:28 Vulg). Det man skall fira är den förekommande nåd som har varit dem till lycklig välsignelse (Ps 21:4 Vulg). Det man skall vörda är Guds välvilja som inte förde dem till bot, utan fjärmade dem från allt som man måste göra bot för och som inte befriade dem från frestelse utan bevarade dem i frestelser.